Alla måste med och det måste vara lika - eller?

Min debattartikel i Kyrkans Tidning 1 augusti "Nomineringsgrupper är inte välkomna" har inte rönt några större kommentarskaror.

Men i dagens Kyrkans Tidning svarar generalsekreterare Helén Ottosson Lovén på kritiken och säger:

Vid nationella arrangemang inom Svenska kyrkan bör det i den omfattning som är möjlig ges tillfälle för nomineringsgrupperna – lika för alla – att presentera sitt arbete i form av utställningsbord eller liknande. Världens fest är ett sådant arrangemang.
Det finns emellertid ingen fastställd policy för varken ideella eller kommersiella utställare utan det är upp till arrangören från gång till gång att göra en bedömning utifrån sin planering, lokaltillgång och så vidare. Årets arrangörer har genom sin styrgrupp gjort bedömningen att det inte är möjligt med utställning för nomineringsgrupperna denna gång.

Kyrkans Tidning: Upp till arrangören vem som får ställa ut>> 

Jag måste säga att jag är tycker det är ett oerhört lamt svar.

Jovisst, det är klart att nomineringsgrupperna ska få vara med - men då måste alla vara med. Och jovisst det är klart att det ska finnas möjlighet att göra detta på våra nationella arrangemang - men det är arrangören som bestämmer.

Hur ska de ha det egentligen?

Sara Blom, skriver på tankesmedjan Areopagen Heja förtroendevalda!>>

När jag kommer till vallokalen fanns endast en grupp representerade utanför (minns inte vilken). Och hör och häpna – de ville inte berätta vad de hade för hjärtefrågor. För eftersom de andra grupperna inte var representerade skulle det bli orättvist.
Så jag röstade blankt. Vad skulle jag göra?

I Kyrkans tidning 31/31 väckte Carina Etander Rimborg (POSK, informatör och kyrkomötesledamot) frågan om att nomineringsgrupper inte välkomnats som utställare på Världens fest 2010. Idag kom det ett svar i samma debattforum från Helén Ottosson Lovén (generalsekreterare Svenska kyrkan). Svaret innehåller i korthet att nomineringsgrupper är viktiga och att styrgruppen för Världens fest 2012 ”gjort bedömningen att det inte är möjligt med utställning för nomineringsgrupperna denna gång”. Ett svar som gör att jag fortfarande blir sittande med en mängd frågetecken. Självklart är det upp till arrangören att göra en bedömning. Frågan är hur bedömningen gjordes.

Varför inte säga som det är? Den här diskussionen om att det ska vara "lika för alla" är bara ett sätt att skjuta frågan framför sig. Här finns en rädsla för vissa nomineringsgrupper tror jag. Och genom att inte säga ja till en och hänvisa till att det ska vara lika behandling så stänger man ute alla nomineringsgrupper, av rädsla.

Helén Ottosson Lovén igen:

Med anledning av inlägget från Carina Etander Rimborg i Kyrkans Tidning nummer 31/32-12 och nomineringsgruppen POSK vill vi från kyrkokansliet sida understryka att kyrkomötets nomineringsgrupper är en grundläggande del av vår kyrkas demokratiska beslutsstruktur.

Jo, jo… det låter sig höras. Men när det kommer ner till att låta nomineringsgrupperna få synas blir det svårare.

Bra att kyrkokansliet lovar ett demokratiskt torg till Karlstad 2014. Vi ser fram emot det. Och nu hoppas jag att Karlstads stift som då är arrangör inte kan dra sig ur det.

Att vi inte kan få ett bord under Världens fest i Malmö blir väl arrangörens förlust. De blir av med inkomsten av en betalande utställare. Att vi kommer att finnas med på något sätt är ändå är klart. Vi är flera POSKare som är anmälda och vill någon fråga hur POSK ser på Svenska kyrkan och de internationella frågorna så kommer vi mer än gärna att berätta det.

För det är ju de förtroendevalda som beslutar om budget och inriktning på verksamheten. Och om ett år så kommer de förtroendevalda som skall sitta och besluta 2014-2017 att väljas. Då borde de som ska välja (eller de som vill ställa upp som förtroendevalda) få en chans att veta vad nomineringsgrupperna tycker. Ett år efter valet, 2014, är för sent.

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkan i utlandet är en betydelsefull del av kyrkan som vänder sig till alla de svenskar som vistas utanför Sverige en längre eller kortare tid. Visby stift har ett särskilt ansvar för församlingar och präster i utlandet.

POSK anser att det arbete som utförs inom Svenska kyrkan i utlandet är en naturlig och viktig del av Svenska kyrkan. Det är angeläget att knyta starkare band mellan församlingar i Sverige och församlingar i utlandet. 
(…)
POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges Kristna Råd. Det görs även genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete för att stärka den kristna gemenskapen. Det sker också internationellt inom Kyrkornas världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

POSK menar att anslagen till dessa organisationer bör prioriteras och att ett närmare samarbete mellan KV och LVF bör eftersträvas. Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valt att stå utanför det ekumeniska arbetet. Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.

Den ökade integrationen inom Europa kräver förstärkta resurser framförallt till den europeiska kyrkogemenskapen (KEK) för bevakning av och påverkan på det arbete som EU bedriver inom framför allt det sociala området och i invandringsfrågor.

Församlingarnas medarbetare behöver vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga tro och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det allt mer mångkulturella och mångreligiösa samhället har vi som kyrka också ett ansvar att mötas i religionsdialog.